Tiden som företag och konsumenter har på sig att reklamera något, är kallad för reklamationsfrist. Reklamationsfristen för företag (näringsidkare) eller privatperson (konsument) är olika enligt svensk lagstiftning. Reklamation innebär att informera säljaren om fel eller brist i köpt vara eller tjänst.
Reklamationsfrist är tiden som företag och konsumenter har att reklamera
Konsumentköplagen
När en privatperson köper lösöre från ett företag, gäller konsumentköplagen. Exempel på lösöre är allt som inte är fast egendom, såsom bilar, båtar, möbler och kläder m.m. En konsument som köper av vara från ett företag har alltid minst tre år på sig att reklamera ett fel i varan enligt konsumentköplagen. Lagen är tvingande och det innebär att det inte går att avtala om sämre villkor än det som står i lagen. Med andra ord går det att avtala om en längre reklamationstid än tre år som det står i lagen, men inte en kortare reklamationsfrist.
Köplagen
När två företag köper lös egendom från varandra, gäller istället köplagen. Köplagen gäller också när ett företag köper lös egendom från en privatperson. Exempel på ett sådant tillfälle kan vara om en person säljer sin begagnade mobiltelefon eller dator till ett företag som säljer och köper elektronik. Enligt köplagen har köparen två år på sig att reklamera fel i varan. Däremot är köplagen dispositiv, vilket innebär att lagen inte är tvingande och det går att avtala om annat. Med andra ord går det att avtala bort reklamationsrätten i sin helhet eller minska tiden. Detta är dock inte möjligt, när en privatperson köper från ett företag.
Vem som behöver bevisa att felet fanns innan varan blev köpt, beror på hur lång tid det har gått tills reklamationen. För det första behöver köparen reklamera felet inom skälig tid, helst så fort som möjligt. Om reklamationen sker inom sex månader, är det generellt säljaren som behöver bevisa att felet har uppstått efter köpet. Det förutsätts att då att felet har funnits redan vid köptillfället.
Om reklamationen sker efter sex månader övergår bevisbördan normalt till köparen. Köparen är då den som behöver bevisa att felet inte berott på köparen. Däremot gäller detta inte alltid och det beror på vilken typ av vara det avser och vad man kan förvänta sig av varan.
Exempel: En person köper en väldigt dyr arbetsdator för 50 000 kronor, som enligt beskrivningen ska ha 100 timmars batteritid och köparen är i behov av en dator med lång batteritid, och köper därför just denna dyra datorn. Efter sju månader halveras batteritiden, utan att det beror på köparen. Detta är inget köparen bör förvänta sig efter att ha betalat så mycket för en dator för det specifika syftet att den har så bra batteritid.
