Ett anbud är bindande för anbudsgivaren inom acceptfristen, men det finns undantag från denna huvudregel. När en part lämnar ett erbjudande till en annan part om att ingå ett avtal, är erbjudandet bindande. Anbud är ett viktigt begrepp inom avtalsrätten. Detsamma gäller accept och oren accept. En accept är när någon accepterar ett anbud. Till skillnad från en oren accept. Exempelvis om någon accepterar ett anbud efter att någonting blivit ändrat, såsom ett lägre pris. En oren accept är inte bindande och innebär ett nytt anbud istället som den ursprungliga anbudsgivaren får ta ställning till.
Anbud är bindande för anbudsgivaren inom acceptfristen
I Sverige gäller löftesprincipen som innebär att någon som lämnar ett anbud, är bindande av det. I vissa andra länder gäller istället kontraktsprincipen såsom i England. Den innebär att parterna är bundna av ett avtal när de väl ingår avtalet. Därmed kan någon som lämnar ett anbud i England återkalla det inom acceptfristen. Detta gäller dock endast om den andra parten inte har accepterat det.
Om ett anbud inte har hunnit nå den andra parten, är det tillåtet att återkalla anbudet. Dessutom kan någon råka göra en felskrivning som är självklar. Vid sådana fall är man inte bunden av sin felskrivning. Ett sådant exempel är om någon ska sälja en relativt ny bil och priset är 500 000 kr, men säljaren råkar skriva 5000 kr i annonsen.
Acceptfrist är ett begrepp inom avtalsrätten som är bra att känna till. Det avser hur länge anbudet är bindande för anbudsgivaren. Det kan vara bra att uppge en acceptfrist när man lämnar ett anbud. Därför är det vanligt att det exempelvis står att ”offerten är giltig i 10 dagar” eller liknande formulering.
