Avtalsvillkor mellan företag kan vara oskäliga, även fast köplagen är dispositiv. En dispositiv lag innebär att lagen inte är tvingande. Därmed är det tillåtet att avtala om andra villkor än det som står i lagen och det kan vara sämre villkor. Till skillnad från en tvingande lag, såsom konsumentköplagen, som gäller när en privatperson köper lös egendom från ett företag. Exempel på lös egendom är bilar, båtar, möbler, kläder och datorer m.m. Allt som inte är fast egendom är lös egendom och fast egendom är mark. Det är inte tillåtet att avtala om sämre villkor än det som framgår av en tvingande lag.
Avtalsvillkor mellan företag kan vara oskäliga
Ett företag som ingår ett avtal med ett annat företag kan till exempel avtala om att reklamationsfristen ska vara ett år istället för två år som det framgår i köplagen. Däremot kan det vara oskäligt att avtala bort skadeståndsansvaret helt och hållet. Observera dock att det inte är vanligt för någon domstol att förklara att ett avtalsvillkor mellan två företag är oskäligt, men det kan vara bra att känna till att det kan vara det.
En viktig princip inom juridiken i Sverige är avtalsfrihet. Principen innebär att det är tillåtet att avtala om vad som helst, såvida det inte strider mot någon lagstiftning.
Köpare i egenskap av konsumenter har ett starkare skydd än företag enligt ett flertal lagar, såsom distansavtalslagen och konsumentköplagen. Även fast konsumentköplagen är tvingande, gäller det inte hela lagen. Till exempel är det tillåtet för köparen och säljaren att komma överens om att varan ska bli transporterad, istället för att köparen ska hämta den i butiken.
