Skillnaden mellan utbud och anbud

Det framgår inte i avtalslagen vad skillnaden mellan utbud och anbud är. Dessa är två begrepp som låter lika, men som har olika innebörd och juridisk betydelse. Ett anbud är karaktäriserat av olika saker, men enbart ett visat intresse kan inte anse utgöra ett anbud som är bindande. En person måste kunna göra en förfrågan, utan att bli bunden till något. Exempelvis utgör det inget bindande anbud om en person ställer en fråga till personal i en butik angående ett pris på en produkt eller annan egenskap hos produkten. 

Skillnaden mellan utbud och anbud 

Anbud

Ett anbud är bindande för anbudsgivaren fram till att acceptfristen har löpt ut. Acceptrist är den tid som mottagaren har på sig att besvara anbudet. Om ingen uttrycklig acceptfrist finns, gäller istället en legal acceptfrist. Vid muntliga anbud ska svaret bli lämnat ”direkt” för att gälla och vid skriftliga avtal utgör acceptfristen en ”skälig tid”. Bedömningen om hur lång tid som anses vara skälig, sker från fall till fall och beror mycket på anbudets komplexitet.

Tre centrala delar som karaktäriserar ett anbud:

– Parten har för avsikt att binda sig. 

– Anbudet eller erbjudandet ska precisera en sak, exempelvis en telefon. 

– Ett anbud är riktat till en person. 

Utbud

Ett utbud är riktat till en obegränsad krets personer. Att ett utbud är inte bindande, är en bedömning som många jurister har gjort. Däremot kan det uppstå andra konsekvenser om det bryter mot annan lagstiftning.

Ett praktiskt exempel är att ett företag skapar en annons med ett erbjudande/utbud. Detta i sig är inte bindande enligt avtalslagen, vilket innebär att företaget inte måste uppfylla det som företaget gör reklam för. Däremot kan det vara vilseledande marknadsföring enligt marknadsföringslagen.