Det är vanligt att avtala om skadestånd eller/och vite vid avtalsbrott. Dessutom är skadestånd reglerat i lag, till skillnad från vite. Det är möjligt i vissa fall att avtala bort ett skadeståndsansvar i ett avtal om det är en dispositiv lag som är tillämplig, såsom köplagen. Däremot kan en domstol anse att det är oskäligt och därför jämka det.
Det är möjligt att avtala om skadestånd eller/och vite vid avtalsbrott
Ett vite är ett förbestämt bötesbelopp som den avtalsbrytande parten ska betala till den andra parten vid avtalsbrott. Detta skiljer sig från ett skadestånd, eftersom det inte behöver ske någon skada genom avtalsbrottet för att man ska ha rätt till vitet. Det är tillräckligt att enbart bevisa att ett avtalsbrott har inträffat, för att få rätt till det avtalade vitesbeloppet.
För att få skadestånd, måste den skadelidande parten däremot bevisa storleken på skadan som avtalsbrottet har orsakat. Detta kan vara svårt att beräkna. Därmed är det enklare att få ett vite än ett skadestånd vid avtalsbrott. Regler oms skadestånd framgår i skadeståndslagen.
Skillnaden mellan direkt och indirekt skada
I avtalet är det dessutom möjligt att avtala om vilka skador som ska ersättas med skadestånd. Det är vanligt att företag avtalar bort ansvar för så kallade indirekta skador, och enbart ersätter direkta skador, förluster och kostnader.
Exempel på direkt skada är kostnader som den skadelidande parten har betalat på grund av avtalsbrottet och som kan bli bevisade mot uppvisande av kvitto.
Ett exempel på en indirekt skada som ett avtalsbrott skulle kunna orsaka, är att den andra Partens varumärke har lidit skada, men skadan kan i dessa fall vara svår att uppskatta till ett specifikt belopp.
Det är ofta svårt att bedöma skadeståndsbelopp vid avtalsbrott.
Kombinera rätten till både skadestånd och vite i avtalet
Det är möjligt och relativt vanligt att kombinera en skadeståndsklausul och vitesklausul i ett avtal. Med andra ord är det vanligt att avtala om att ett förbestämt vitesbelopp ska utgå vid avtalsbrott, men att även skadestånd ska utgå om den verkliga skadan är högre än vitesbeloppet. På så sätt ska den avtalsbrytande parten betala mellanskillnaden.
